Publicerad den Lämna en kommentar

(Nästan) papperslös utebingo

I stället för att ta ut pappersbingolappar och pennor eller laminera en uppsättning bingorutor, gör en (nästan) papperslös version där du kan ta till vara möjligheterna med utomhuspedagogik.

Gör övningen som par- eller grupparbete. Ge först eleverna i uppgift att bygga ett rutnät på en vit duk, med hjälp av pinnar, t.ex. 4 x 4 rutor.

Använd en bingolapp på papper, håll i den eller placera den på en specifik plats, t.ex. fastbunden runt en trädstam. Alternativt kan gruppen först få titta på bingobrickan en viss tid (använd ett timglas för mer spänning), eller så får en i taget från gruppen komma och titta på pappret och försöka memorera det som finns på bingobrickan. För mer rörelse när det är kallt, ge tilläggsinstruktionen att eleverna t.ex. ska springa runt ett träd/sten, eller träffa en trädstam med en kotte, eller balansera över en trädstam (eller annan rörelseaktivitet) varje gång de/någon i gruppen ska titta på lappen.

När eleverna är klara kan man fortsätta jobba genom att fråga frågor om det som finns på duken eller leka den traditionella Kim’s lek (ett föremål tas bort så länge alla blundar – vilket föremål saknas?).

Vill du träna främmande språk med dina elever så kan du använda en bingolapp med kombinationen bild och text. Vi använde uppgiften i finska som främmande språk och här finns bingobrickan jag gjorde:

Publicerad den Lämna en kommentar

Oktober i trädgården

I början av oktober satte jag en massa vårlökar, från Garden Floras lökbuffé. Samtidig satte jag också höstkrokusar, och de har börjat titta upp nu. De trädgårdsväxter som tittar upp tidigast på vårarna och senast på hösten gör en extra glad, liksom. Och det sagt från en som gillar vinter.

Jag för inte bok över vilka lökar jag satt, eller gör kartor över rabatter och trädgårdsland. Det s k u l l e vara en praktisk sak att göra, för långtidsplaneringen – men likafullt tycker jag innerst inne om den glada förvåningen på våren: ”Men hej! Här tittar du upp! Vad du var fin!”. Och jag har en lätt darwinistisk inställning till plantorna. Det som klarar sig, klarar sig – och det som trivs och vill sprida sig, får sprida sig. Ok, kanske med vissa begränsningar om var det får sprida sig. Bergenian är nuförtiden hänvisad till ett impediment i hörnet av tomten, där får den hållas bäst den vill. Några plantor flyttade vi i bästa guerilla-stil till granntomtens slänt, där nässlor och tistlar annars breder ut sig. Tistlarna lockar fjärilar på sensommaren, de är viktiga – men tistlar klarar av Bergenia.

Ytterdörr, uthusdörr och skjuldörr fick höstkransar. Kransar känns som ett sätt att ”klä in” byggnader i värmande höstkläder. Lite mer ombonat. De stora krukorna ska få flytta in under stora granen för vintern, och så måste vi komma ihåg galler runt de små ekplantorna och körsbärsträdet.

Sen får det bli vinter!